2012.05.15
(Bilder från 2010)
Under 2011 höll jag på att gå in i väggen och ignorerade det. Det ledde till att jag i vintras fick en kraftig utmattningsdepression. Jag har då tillåtit mig själv att låta bli ridningen de dagar jag mådde för dåligt, men nu när jag äntligen mår mkt bättre är det dags att börja ta sig i kragen och rida ändå, även de dagar jag får lite av ett återfall. Igår var en sådan dag!
Och från början gick det så jävla dåligt.
Jag började skritta och trava fram på lång tygel och de ända kraven jag ställde var att han skulle gå framåt i ett bra grundtempo och svara på skänkeln. Därefter fick han rulla på i galopp runt fyrkanten, med mig stående i lättsits på ryggen.
Han var seg och tog inte skänklarna så pass att det gick att forma honom runt dem. På ridbanan stod tusen hinder att väja undan för och svänga runt. Vi gick knappt framåt och jag kände mig som en nybörjare som mest sparkade med benen och drog med armarna.
Sedan åkte en moppe förbi och han blev lite sådär låtsasrädd.
Efter det glömde han totalt bort att han tyckte det var tråkigt och började svara på skänklarna och vilja ta stöd på min yttertygel. Jag gjorde småvolter mellan hindrena på banan i både skritt, trav och galopp och tillslut låstnade han i båda sidorna så att det dåliga passet vände till ett bra!
Och den känsla jag hade när jag åkte till stallet var som bortblåst!
Tack som fan hästkompis för att du räddade min dåliga dag!
Kommentarer
Postat av: Alexandra
Sv_ Hästis då! Han är så lynnig lille gubben. Han var ganska så seg när jag red häromdagen också, men det släppte sen. Lilla hageby rundan är super bra för at få han på humör! :D Dock så ville han vända sist när jag red den, men det var nog för att det kom två hästar bakom :p
Trackback
